Om jag med stödord skulle summera viktiga musikaliska händelser: flöjten, flöjtläraren som uppmärksammade min sång som 11-åring, piccolaflöjten, flöjtensemblen, orkestern, låtskrivandet med min kompis, timmar sjungandes vid pianot, flöjtduon, Prince, coverbandet med kompisar, musikutbildningen, musikproduktions-utbildningen, låtskrivandet i Pat Flavour, låtskrivandet själv, musikproduktion av eget material och andras, timmarna av arbete i studios, låtskrivandet med min närmaste kära i Sonic Salad, utkristalliseringen av tre kompisar musicerande tillsammans i Anette Tarstad Band.
Samtidigt har skapandet med olika material alltid funnits vid sidan om musiken. Textil var det första materialet jag föll för. På högstadiet började jag skapa mina egna kläder, både i textil såväl som garn och jag studerade textil under några år efter gymnasiet. Jag märker än idag att det är från textila material som jag utgår i mina tankar även om materalet idag är annat. Lera var det material jag senare lärt känna och jag spenderade timmar vid drejskivan. Men min fascination av färger ledde till att jag började måla i olja, abstrakta former, som en palett av känslor. Men när jag började med silver var det som att en ny värld öppnade sig. Att uttrycka sig med ett material som är så hårt men ändå så formbart är fascinerande. Smyckena blir som jordgubbar i vardagen.
Det skrivna ordet fascinerar mig och är en stor utryckskälla, även det av annat material. Framför allt dikter, korta berättelser och låttexter faller ur mig som presenter. Jag gläds alltid åt dem. Tacksam för att de kommer när jag håller pennan i handen. De har alltid funnits hos mig. Jag skrev berättelser som liten, dikter som student, hittade på sagor till barnen och har ett flertal påbörjade romaner i min skrivbordslåda. Leken med ord. Leken med känslor. En kombination svår att motstå. Jag kunde redan som barn sitta och tänka på en scen. Vända och vrida på den tills jag själv började gråta av den. Hitta punkten då det känns. Precis samma sak gör jag med orden. Vänder och vrider på dem tills de hakar samman, bränner till och blir ett med meningen de bosatt sig i.
If I was to summarize the most important musical events with key words: the flute, the flute teacher that realized that I could sing as an 11-year old, the piccola flute, the flute ensemble, the orchestra, the songwriting with my friend, hours by the piano singing, the flute duo, Prince, the coverband with friends, the music education, the music production education, the songwriting in Pat Flavour, the songwriting on my own, the music production of my own material and others, the hours of work in studios, the songwriting together with my closest beloved in Sonic Salad, the cristalization and keeping of the three friends in the musical playground which is Anette Tarstad Band.
Hur kan man vara så hopplöst full av ord och melodier?
Hur kan lusten att skapa aldrig sina?
Det är orden och melodierna som är Anettes signum. De klänger sig oftast samman som att de alltid suttit ihop. Skört men starkt. Ledsamt men glatt. Nyfiket och sökande.
I musiken precis som i texter är det lekfullheten som är drivkraften. Vad vill orden? Vad vill tonerna? Vad blir det om jag ger det en chans?
*
How can someone be as hopelessly full of words and melodies?
How can the lust for creating never seem to end?
It is the words and the melodies that are her signum. They most often cling to each other as if they had always belonged together. Fragile but strong. Sad but happy. Curious and always searching.
It is the playfullness that drives her, both in music and with history telling. What do the words & music want to say? If I give it a chance what will become of it?
NettiTown Design och orden
Creation is an ongoing in itself, going forward and never ending
I do not know where I am going, but I know where I am. I have my projects, I have my dreams, I have my words and melodies. I will share them with the ones who wants to listen. Take them with me and just hope for the best.
/Anette
© Copyright. All Rights Reserved.
